söndag 19 juli 2015

Vilja

Vill så ofta så mycket mer än vad jag egentligen har ork till. Otroligt frustrerande på så många sätt att det tar så otroligt mycket kraft att inte vara riktigt hel. Har många gånger velat byta till en "vanlig" diagnos som är lätt att förklara och förstå. Genomgå den här behandlingen, gör de här förändringarna av ditt liv så är du frisk sen. Senaste dagarna har vi varit iväg och träffat vänner och delar av min familj. Vissa runt omkring mig vet att jag inte alltid mår helt ok, att jag har en trasighet som jag jobbar på att lära mig att hantera. Vill vara hel, vill få må bra, vill orka prata skratta, orka vara igång till långt in på natten när jag träffar familj och vänner och inte har setts på länge. Vill att alla intryck som sveper förbi ska beröra precis lagom mycket - vill vara allt som är jag, vill ofta så mycket mycket mer. Balans var det visst ja - balans mellan allt driv, allt som vill, allt utåtriktat, levererande, presterande som andra oftast ser - balans till de andra sidorna av trötthet och frustrerande frustrerande begränsning.

Senaste halvåret har jag gått igenom en psykologisk utredning som genomförs på den öppenvårdsmottagning som jag tillhör. Utredningen har genomförts för att ta reda på vad som orsakat de sårbarheter som jag har med mig, om möjligt att komma fram till en diagnos som stämmer överens med mina svårigheter och för att ringa in vad som är avgörande för att jag ska kunna må så bra som möjligt. När det hela drog igång trodde jag att vi skulle träffas ungefär tre till fem gånger men våren har passerat och vi har träffats mer än tio gånger. Processen har varit otroligt tuff att gå igenom men det har varit bra och nödvändigt att få sortera min livslinje och många händelser är inte riktigt lika hotande och svåra att förstå efter att vi har satt in dem i förhållande till allt som har hänt. I augusti kommer jag att få ta del av ett utkast till sammanställning av vad utredningen har resulterat i och jag hoppas att det kommer ge mig ytterligare förståelse kring varför jag mår som jag gör och vad jag kan göra för att förändra. Saknad, ledsenhet, spår av sorg och mörker går inte att ta bort men det kan matchas med allt ljus och all glädje som tillvaron omkring mig omger mig med.


3 kommentarer:

  1. Den där diagnosen, kan vara så förlösande. För då äntligen kan resan mot acceptans börjas. På riktigt.
    Ja... Så var det iallafall för mig.
    Med detta inte sagt att jag studsar fram på rosa moln. Men det blir lättare att ta itu med spökena i garderoben på nåt vis!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Troligtvis kommer det att vara bra för mig med. Behöver nånting uttalat för att kunna samla alla sidor hos mig och framförallt för att successivt minska ned på att vara så hård och dömande mot mig själv. Hoppas att du har en bra dag idag!

      Radera
    2. I min värld låter det som om du är helt rätt på det:).

      Radera