Har varit i stallet med hästarna sen tidigt imorse. Att mötas av fyra yrvakna som gnäggar när man slår upp stalldörren ❤️ Har haft uppehåll från hästar och ridning under senaste två åren, tiden räcker inte till och hästar tar tid. Kommer framöver kunna vara med hästarna när det finns tid och det är bra.
När jag var liten drogs jag till hästar och stall och bara fanns där tills nån såg mig och plockade in mig i stallgänget. Ett av stallet var inriktat mot tillridning och inridning och då var det bra att ha en liten lätt tjej som vågade och kunde en hel del. Hemma var ingen bra plats för mig att vara. Stallet och hästarna var trygghet, värme och närhet så jag var där. Har alltid varit proffs på att hitta sammanhang och andra som kan ge trygghet. Förstod det inte fullt ut då men nu är det så tydligt att jag gjorde det för att klara mig.
Hästarna påminner om tryggheten men även om ensamheten som jag levde i trots att jag bara var en liten tjej. Att ha med mina smågrabbar i stallet, se dem pyssla med hästarna, gå bredvid dem när de rider barbacka och skrattar för fullt av att det blir studsigt när de travar omfamnar det som var då ❤️
