Ljudet av vågor som skummande, brusande rullar in. Mörkt hav, bara jag och alla dofter och ljud av ändlöst hav - hav som alltid betytt trygghet för mig.
En vecka tillsammans på Kretas sydkust, sensommar, bad på längden och tvären i pool, vattenrutschbanor, timmar på stranden, sandslott, vågjakt vid havet. Simmat tillsammans med en av mina smågrabbar under ytan med mask och snorkel i kristallklart vatten, skrattat åt varandra under vattnet och simmat hand i hand - lycka och värme. Tagit emot den minste när han precis knäckt koden för hur man simmar :)
Alla fina stunder och intryck blir nästan för starka att hantera för mig med all min känslighet och inpräntade rädsla. Som alltid märks det allra oftast inte utåt, proffsnivå på hantering av omedveten autopilot. Kommer på mig själv, plockar tillbaka, ett andetag, två andetag, närvaron och upplevelsen av stunden just då/nu kommer närmare, tydligare. Jag precis här och nu. Det är i stunden precis nu som jag vill vara. Fina dagar tillsammans, trygghet och kärlek att få höra till...
