Avskrivet ärende :)

Möte idag med rehabansvariga på mitt jobb för uppföljning av hur det har gått att komma tillbaka till heltid. Obeskrivlig lättnad att kunna säga att månaderna fungerat. Lättnad att äntligen vara ett "avskrivet rehabärende", att jag har tagit mig igenom alla steg tillbaka.

En hel del trasigt och skört men självtilliten finns på ett annat och tryggare sätt.

För ett år sen var jag närapå borträknad, ständig oro i andras blickar och försiktiga ord. Ständig oro för vad andra såg av mig, hitta svar på frågor som ställdes, känna av om och hur mycket de sett av hur illa det varit. Våga kliva in och möta alla på nytt.

Jag är tillbaka fullt ut och oron runt omkring har ersatts med att tillhöra på samma premisser som de andra.

Lättad och stolt - jag klarade det!

Det är så här det är...

Sol
Glädje
Värme
Underbart blå himmel
Dofterna av försommar
Dagstur på cykel med fin vän, prat om allt möjligt, det är mig som hon och ett gäng andra väldigt gärna vill vara med för att jag är precis den jag är - kom igen, ta in fakta, skicka iväg alla ifrågasättande, taskiga självkritiska tankar
Segling och hav
Förväntningar inför sommaren
Oro inför sommaren
Omtanke
Ändlös kärlek till han och två små bus
Ständig rädsla för att mista
Svindlande perspektiv - rädsla  - liv - död - finnas - inte finnas
Chansen att leva och fortsätta leva
Ser mer och mer allting som omger, färg, doft, vind... intrycken stundtals svindlar, virvlar förbi
Börjar förstå och vakna upp ifrån att ha levt så avstängd, jagad, på rutin, automatik - avstängdhet för att klara mig
Avstängdheten behövs inte längre
Skilja på då och nu - situationerna och de andra är inte samma som då
Ta hand om och stryka min kind, varsamt hålla om istället för att skada - kan och får finnas och leva
Behöver inte längre vara rädd - fortsätt så, håll om 💕