Att höra ihop

En av mina bröders fru avled hastigt och väldigt oväntat för två veckor sedan. Begravningen var idag.  Så svårt att förstå att hon som alldeles nyss fanns så nära och levde tillsammans med min bror är död, borta. Vit vacker kista täckt av många många blommor. Hennes kropp fanns där mitt ibland oss, så nära men hon var inte längre där.

Min Finaste Bror - sorg, trötthet och värme i dina ögon och ord ❤️

Vi träffas väldigt sällan jag och mina syskon. Senaste tillfället när alla var tillsammans var vid min mammas begravning för snart tre år sedan. När vi ses märks och känns det verkligen att vi hör ihop. Att se sidor av sig själv hos någon av de andra.

Nära både min pappa och mina syskon under senaste veckan. Ovant men det betyder och värmer verkligen.

Efterlängtad morfar

Min pappa kom till oss sent ikväll efter att ha rest hit från där han bor. Länge sedan vi senast träffades så det värmde på många sätt att få sitta och prata och dricka te tillsammans fram tills för en stund sedan.

Vi träffas och hörs av väldigt sällan. För mig är och har han alltid varit betydelsefull men hans val och sätt att vara har många gånger gjort mig illa. Stort att sitta mitt emot varann som vi gjorde ikväll och våga säga till honom att han är och under många år har varit så oerhört saknad. Att berätta om en del av rädslan och övergivenheten som funnits med mig så länge.

Mina älskade småkillar pratar ofta om honom trots att de bara har träffat honom vid ett fåtal tillfällen. De är superladdade inför imorgon när de vaknar och deras efterlängtade morfar är här hos oss :)

Framåt...

Framåt, det känns! Livet mitt liv fungerar allt bättre. Har undvikit mig själv så länge. Stängt av höjt tempot, ställt krav, oftast orimliga krav - varit, fungerat på så många sätt utåt sett - avstängt inåt. Tempot är lägre. Närvaro till livet omkring och till mig själv. Som att försiktigt ruskas om, väckas. Det är dags nu, äntligen.

Väljer, vill. Tacksam för chansen att få vara med om livet, tacksam för alla finaste omkring mig.