Tittade upp, såg några gå förbi utanför vårt hus. Mina grabbars kompis, hans pappa och en person till. Förstod direkt hur mycket sämre du har blivit på extremt kort tid. Nedbäddad i en vagn som din pappa sköt framför sig. Finaste, modigaste underbara Du ❤️
En stund senare kom ni tillbaka samma väg när jag var utanför vårt hus. Din pappa hejdade sig, ett par sekunder i hans blick som sa precis allt. Sa hej, kramade om honom. Du sov, märkte inte när din pappa pratade med dig och strök din kind.
De andra kom ut, vi pratade en stund med din pappa. Mina småkillar förstod att det var du även om du var så långt ifrån den du brukar vara. Det fanns där, orden sas inte, du kommer inte klara dig. Veckor, kanske bara dagar. Strök din mjuka kind ❤️
Julhelg, familjer samlas för att vara tillsammans. Hos er lämnar du snart livet och skiljs från din familj. Hatade, hatade, hatade cancer....
Vi sa hej, ni gick vidare hem till er. Skickade ett meddelande till din mamma. Helt omöjligt att hitta ord. All värme och kärlek till er ❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar